Värdegrund i skolan

I tre år har vi nu arbetat med våra värdegrundstrappor på Bryngelstorpskolan. Är ni intresserade av ett konkret verktyg att koppla till värdegrundsarbetet finns det mer att läsa på vår blogg:

•  Värdegrundstrappor.

Där kan ni läsa bakgrunden till hur och varför vi startade vårt arbete:

• Att skapa helhetssyn kring värdegrundsarbete 

Ni kan också ladda ner trapporna:

• Värdegrundstrapporna

Är ni nyfikna och vill veta mer? Kontakta Marika eller Anna.

marika.nylund.ek@nykoping.se  /   anna.falk@nykoping.se

Nu senast var vi i Örnsköldsvik och delade med oss av våra tankar.

Värdegrundsfilmer

Är du nyfiken på att hälsa på i mitt klassrum, så kan du kika på de nya filmerna i Discovery Education Espresso. Där finns fyra filmer där mina elever och jag medverkar. Perfekt som utgångspunkt för reflektion och diskussion kring värdegrund tillsammans i klassen.

Det finns också många andra bra samtalsbilder och filmer att utgå ifrån. 

• Logga in i Discovery Education Espresso eller beställ utvärderingsabonnemang utan kostnad: https://online.liber.se/Trial/Evaluate/CE79084001
• Sök på Värdegrunden eller Barnkonventionen. 

Hälsningar Marika

Kollegahandledning

Planerar just nu höstterminens fortsatta arbete med kollegahandledning vid min skola. Vid terminsstarten visade jag bildspelet nedan, som jag skapat med inspiration från Catharina Tjernbergs bok Framgångsrik läs- och skrivundervisning. 

"Om man ska lyckas på bredden ordentligt, då tror jag det är viktigt att organisera lärarbyte med kollegor, att man organiserar möjligheter att titta på varandras lektioner och att man också kan ges möjligheter att ha samtal efteråt."  - Catharina Tjernberg




Alla lärare har fått skriva ner sina önskemål till mig om hur de vill att deras personliga kollegahandledning ska se ut, vilka lärare de vill observera eller bli observerade av. Det är väldigt lärorikt att bara ha någon som är där för att observera och jag hoppas det öppnar upp för flera pedagogiska samtal. Sedan ska man gå varsamt fram med kritik och framför allt se det positiva och fokusera på innehållet när man gör ett lektionsbesök. Det är i huvudsak den som hållit i lektionen som ska berätta hur lektionen gick i samtalet efteråt.

Bra tips har jag fått från bloggen Samtal mellan två lärare av Malin Nyberg och Josefin Hellman.

Observationsprotokoll som kan finnas som en bas har jag hittat här från bloggen Specialpedagogen.

Hittills i höst har jag varit ute i klasserna och modellat kring olika lässtrategier. Många ville ha lite tips om hur man kan introducera läsfixarhäftet, som jag tidigare berättat om (läs här). Nu när alla har kommit in i sina rutiner är vi redo för nästa steg.

Ser fram emot en lärorik höst!

Digital teknik behövs i skolan

För många elever idag är digital teknik en livsstil. Digitala verktyg används för att skapa nätverk, kommunicera, producera och hämta information. Den digitala världen är en viktig del av ungdomskulturen idag. Dagens skolelever växer upp i en värld där internet har en stark närvaro, informationen är outsinlig och internet förser oss med möjligheter till ständig kommunikation.

Det är skolans uppgift att skapa förutsättningar för eleverna att använda dessa verktyg för lärande, men också att bidra till att de utvecklas till engagerade medborgare. Skolan ska ge dem möjligheten att delta i samhällsutvecklingen på lika villkor och förbereda dem för vidare studier och för yrkeslivet.

Det här är något som även genomsyrar Lgr 11. Stor vikt ges där åt att lära eleverna orientera sig i informationsflödet, lära sig utnyttja tekniken och tänka källkritiskt kring den information de stöter på.

I läroplanen (Lgr 11) står det bland annat att varje elev efter genomgången grundskola:

• Kan använda sig av ett kritiskt tänkande och självständigt formulera ståndpunkter grundade på kunskaper och etiska överväganden
• Kan använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande 

Den digitala kompetensen och källkritiken ska dessutom komma in tidigt i skolan. Redan i årskurs ett till tre ska eleverna lära sig söka information och börja värdera olika källor och medier allt enligt den läroplan den svenska skolan ska följa. 

Nyköpings kommun har sedan läsåret 12-13 haft en IKT-satsning där syftet från början var att årskurserna F-3 skulle få en läsplatta per fem elever och åk 4-9 och gymnasiet skulle få en dator per elev (1-1). Det skulle vara en satsning som skulle utökas successivt under en tre års period. Samtidigt skulle alla pedagoger få en gedigen utbildning genom LearnIT24. 

Senare under läsåret 12-13 togs ett beslut i Nyköpings kommun att skynda på den planerade utrullningen för 1-1 datorer i åk 4-9 och gymnasiet. Detta beslut togs för att man såg en ekonomisk vinning i att kunna avveckla datasalar och en till flera datorer i de årskurserna, men avvecklingen som gjordes räckte inte. I ytterligare två vändor fick skolorna se över sin datorpark för att hitta datorer man skulle kunna vara utan, allt för att avvecklingen skulle motsvara det man beräknat.

Utifrån påtryckningar om avveckling ute på enheterna så har beståndet av datorer i F-3 minskat. Skolorna har avvecklat allt de har kunnat utifrån centrala direktiv från divisionen. Vissa skolor avvecklade i princip allt de hade även i åk F-3 för att sedan under hösten se över sin datorpark och beställa det man då såg att man behövde, men då blev det ett köpstopp. Utvecklingen av IKT på skolorna har snarare gått bakåt än framåt i de yngre årskurserna. 

Det generella beståndet av datorer i åk F-3 är väldigt lågt men varierar från skola till skola. Ett exempel är min arbetsplats, Bryngelstorpsskolan, som valde att avveckla nästan alla en till flera datorer. Vi har nu i och med avvecklingen gått från en skola som hade det relativt tätt med datorer, till en skola som har ca 10-12 datorer för elever i åk F-3 (ca 180 elever). 

Samtidigt som detta har skett har vi pedagoger skickats på utbildning tillsammans med LearnIT24 där vi fått ta del av fantastiska IKT-verktyg, verktyg vi inte alltid har möjlighet att använda i vår vardag ute på skolorna. Detta skapar en stor frustration hos oss. Vi ser möjligheterna med IKT i vår undervisning men hindras att använda oss av det i den utsträckning vi skulle önska.

Det blir som ett svek mot eleverna och pedagogerna när satsningen på de yngre eleverna uteblir.

Samma elever som för två år sedan gick i åk 1 och väntade på läsplattor till undervisningen har nu i åk 3 fått höra att de kanske inte får en egen dator när de börjar i åk 4. Läs mer om det här: Elevdatorer kan slopas. Det ekonomiska läget för Nyköpings skolor ser inte så ljust ut. Mer om det kan ni läsa här. Nu står vårt hopp till att vi kan få använda oss av Chromebook i fortsättningen, som verkar vara ett bättre alternativ jämfört med PC på flera sätt både i prisklass, funktion och format. Några klasser i 4-6 i kommunen har fått prova Chromebook under en period och vi hoppas att testen föll väl ut.

Vilka effekter får avsaknad av digitala verktyg i skolan? Enligt våra styrdokument är det inget alternativ att välja. Skolan ska i sin undervisning erbjuda digitala verktyg för att kunna uppnå de nationella målen. Vi kan helt enkelt inte genomföra vårt uppdrag utifrån styrdokumenten om vi inte har någon tillgång till digitala verktyg. Digitaliseringen är inte frivillig (läs gärna Edward Jensingers inlägg här).

Om vi får rätt förutsättningar att genomföra digitaliseringen så ser jag positivt på framtiden i Nyköpings kommun. Utbildningen vid Nyköpings skolor ska ligga i framkant när det gäller IKT. Skolan ska vara en plats där mötet mellan idéer och handlingskraft skapar framtidens medborgare.

Ett kollegialt lärande

Känner mig glädjefylld efter dagens pedagogiksnack hemma hos vår läs- och skrivinspiratör Ann Löwbeer. I Nyköping är vi några förstelärare i svenska, som deltagit i ett språkutvecklande projekt Språk i alla ämnen för alla elever för åk 1-6, och har setts ett par gånger per termin. Dagen till ära var Anne-Marie Körling med som inspiratör eller som jag vill kalla henne "tankevurpare". Anne-Marie får en att tänka annorlunda och se på saker från ett annat håll. Hon skakar ordentligt om i våra huvuden!

Det som diskuteras i vår grupp handlar många gånger om hur vi i vår roll som förstelärare kan nå ut till våra kollegor och inleda eller fortsätta vårt kollegiala lärande.

Tack så mycket Anne-Marie! Återkommer snart med hur jag går vidare i mitt kollegium.

Att våga sätta ord på det man gör

Förbereder den sjätte och sista studiecirkeln i Att undervisa i läsförståelse. Boken av Barbro Westlund har lästs utan och innan det senaste året. Ändå hittade jag ett nytt fint citat som tilltalade mig idag:

"För att andra ska förstå det unika i lärares professionalitet, 

behöver lärares kunskaper om undervisning verbaliseras." - Westlund

Citatet ifråga hamnade i sin tur på twitter och där fanns min kollega Therese Linnér (@anthlin), som precis skrivit ett inlägg om hur hon ordnat en Föräldrautbildning om Lgr 11, både om läroplan, förmågor och betyg. Fantastiskt arbete av Therese (läs)! Båda delar vi den uppfattningen att vi måste våga sätta ord på det vi gör i skolan, både muntligt och skriftligt. Skolan ser inte ut som den gjorde förr och betygen kan inte jämföras och därför är det viktigt att lyfta det för föräldrar.

Även oss kollegor emellan är det viktigt att våga delge och berätta hur vi gör. Catharina Tjernberg har forskat om framgångsrik läs- och skrivundervisning. Fick chansen att lyssna till henne på Läskonferensen ordnad av Natur & Kultur i början av april. Hon föreläste om att lärare måste få möjligheter till kollegialt lärande och reflekterande samtal med varandra. Vi måste lyfta fram den tysta kunskapen!

Utveckling går inte spikrakt fram, utan snarare längs snirkliga stigar, och att lyfta fram kunskap, att våga berätta och visa hur man gör, att ge respons till varandra kan ibland kännas som att streta i motvind. Orkar vi smidigt ta oss framåt och kämpa lite till kommer vi så småningom se framstegen.

I mitt uppdrag som förstelärare har jag under läsåret haft förmånen att handleda och modella med inriktning mot läs- och skrivundervisning och IKT. Det är en konst att bemöta andra kollegor, att boka en tid, att planera upp ett temaområde, att ge beröm och tips i en lagom kombo utan att trampa någon på tårna. Att våga undervisa inför mig eller någon annan är som att lämna ut en del av sig själv och behöver vårdas ömt av mottagaren, som stunden just där och då vore av guld. Samtidigt är kollegahandledning någonting så oerhört värdefullt om den hanteras varsamt.

Tack vare mina blogg har jag kunnat dela med mig av min undervisning till de som varit intresserade. Bloggen har blivit en plats för mina tankar och reflektioner, men även en plats för utvärdering och hur jag ska sikta framåt. Arbetet har också blivit mer strukturerat. Mina vänner i det utvidgade kollegiet har varit ett stort stöd och gett massor med feedback. Dessutom har de använt sig av mina tips, utvecklat vidare och delat med sig tillbaka, exempelvis en Lisa för läsandet, Lisa Bouvin, (@LisaBouvin).

Sammanfattningsvis konstaterar jag att är man modig och vågar visa och berätta hur man gör och tänker kan det kännas lite utlämnande och läskigt, men som min vän och kollega Susanne Ahlstrand (@susanneahlstran) sa: Utanför bekvämlighetszonen - där utvecklas vi!

Här i min 1,5 h:s föreläsningsfilm om ABC-klubben har jag gett mig ut på öppet vatten. Det är nog allt lite jobbigt att se och lyssna till sig själv, men jag tröstar mig med att vi är alla olika och jag är inte klar än, jag får utvecklas vartefter. Jag vill skaffa mig ett metaspråk, ett professionellt språk, som beskriver min undervisning. Vägen dit är kurvig och ibland svår, men jag hoppas och tror att de små saker jag gör idag så småningom kommer att visa sig vara ansträngningen värd.

För att få gjort det du vill måste du gå din egen väg utan rädslor.

Följ länken för att komma till min Inspirationsföreläsning om ABC-klubben. Min kollegiala berättelse.

<3 Marika

Stenåldersläsning

Idag fick jag chansen att besöka åk 3 och se hur de testade på att använda sig av lässtrategierna i sitt arbete om stenåldern. De här eleverna är bekanta med läsfixarna sedan länge och det märks!

1. Gemensamt samtal om vad texten kan komma att handla om utifrån bild och rubrik.

En bild på en familjegrav från stenåldern fångade intresset hos barnen. Här nedan är ett exempel på vilka förutsägelser en av eleverna skrev och vilka frågor hon hade.

Spågumman: "Jag tror att de begraver någon som har dött i familjen eller att de begraver en hel släkt på samma ställe."

Reportern: "Varför lyser det men man ser inte någon eld? Varför ha de lagt alla (lik) på samma ställe?"

I klassen har de en bra ordbank där de samlar nya ord och begrepp om stenåldern:

Detektiven: Vilka nya begrepp har du hittat som du inte förstår? Om detta kapitel skrev en elev "Gånggrift, bärnsten, gravgåvor".

Slutligen beskrev eleverna vad de lärt sig och vilka bilder som de fått i huvudet. 

En väldigt givande lektion! Alltid trevligt att få komma på besök, det är så lärorikt. Inspirerande att vi tillsammans kan fundera över hur vi utvecklar metoden vidare, till exempel att sammanfattningen och bilden dokumenteras på ett enskilt papper.

Extra roligt att höra att SVT:s julkalender om familjen Hedenhös rotat sig även i en ny generation av barn. Stenåldersserien var en av mina favoriter då jag var liten och precis hade lärt mig att läsa.

Läs även min text om scaffolding som berör samma metod kring att arbeta med faktatexter. 

Lyckostjärnan

Känner mig så lyckligt lottad! Fick äran att tillbringa en förmiddag hos förskoleklassen. Eftersom det är ganska många 6-åringar, ca 42 stycken, beslöt jag tillsammans med de tre förskolepedagogerna att vi skulle dela klassen i tre grupper. Vi beräknade att ungefär 40 minuter per grupp skulle bli lagom.

En speciell dag var det i fredags då vi skulle starta upp arbetet kring den nya högläsningsboken Lyckostjärnan. Ca 14 barn och en pedagog åt gången samlades i en halvcirkel på små stolar runt smartboarden. Där hade jag tagit fram en boksamtalsbild av läsfixarna och några fler figurer i ett program som heter Thinglink. När man klickar på bilden så blir den större och det går att läsa mer fakta om läsfixaren och hur man använder den då man arbetar med texten.

Barnen var redan bekanta med Spågumman efter att jag varit inne och berättat om henne en gång förut då vi tog oss an en faktatext om igelkotten. Nu skulle vi agera spågummor igen och förutspå en saga. Vi läste titeln och tittade noggrant på framsidan av boken. Några kände igen barnen Asta, Bea och Cesar på framsidan ifrån deras storasyskons läxböcker. Ett av barnen trodde att det skulle handla om rymden, en annan om lycka. Det kom redan här många fina förslag.

Jag berättade att Lyckostjärnan-boken är indelad i tolv sagor och att jag skulle läsa den första som heter Grannarna. Jag tog upp bilden som hör till den första sagan på storbildsskärm och barnen tittade storögt på alla detaljer som dök upp. Var och en av barnen fick i tur och ordning säga något som de upptäckte i bilden. De såg en gubbe, barn som spelar fotboll, staket, hus, träd med mera. Jag upprepade vad alla barnen sa och berättade sedan att nu har de alla varit med och varit spågummor och förutspått vad sagan kommer att handla om. Jag berättade också att då jag börjat läsa sagan får de gärna räcka upp handen och säga till om de vill förutspå igen om vad som kommer att hända senare.

Vi tog åter en titt på boksamtalsbilden och jag klickade fram Detektiven. Jag berättade att jag snart skulle börja läsa, men om vi stöter på något ord som är nytt för oss får vi räcka upp handen direkt. Då får vi prova att läsa om ordet eller meningen, läsa lite framåt i texten eller ta hjälp av någon kompis eller vuxen som kanske vet vad ordet betyder. Vi kan också slå upp i ordlista eller googla på datorn för att få veta ordets betydelse.

Sagan Grannarna handlade om Cesars morfar. Han älskade att läsa sjörövarhistorier med inlevelse för Cesar och han älskade också sina rosor. Han tog mycket väl hand om blommorna i sin trädgård. Några nya grannar hade flyttat in och de hade barn som ofta sparkade fotboll. Ibland hamnade fotbollen på fel sida om staketet. Morfar gillade inte att det var så mycket liv på andra sidan och speciellt inte då fotbollen åkte in på hans tomt. 

En dag hände katastrofen. Rosenrabatten var förstörd och nedtrampad. Bollen låg intill husväggen. Morfar blev förstås arg och ledsen och gick direkt till grannarna och skällde. Mamman i huset frågade anklagande sina barn vad de hade gjort, men fast de sa att de inte hade gjort något, trodde ingen på dem, varken Cesars morfar eller barnens mamma.

Hur sagan slutar vill jag inte avslöja nu, men det blev ett väldigt bra slut...

Under tiden jag läste var vi detektiver. Några barn räckte upp handen och även jag tänkte högt och stannade upp vid några ord och uttryck, t.ex. det var droppen, läsa med inlevelse och katastrof. Vi sa orden med arg röst, glad röst, ledsen röst och låg röst. Vi pratade om ordens betydelse. Jag upprepade hela tiden vad barnen sa.

Ett barn reste sig upp spontant och utropade:

- Nu tror jag en fotboll kommer att åka in i morfars fönster!

Jag uppmuntrade och benämnde att barnet nu förutspådde som Spågumman.

När vi läst klart klickade vi fram Cowboyen i boksamtalsbilden och sammanfattade vad som hänt i början, i mitten och i slutet av sagan. 

I min boksamtalsbild har jag bilder på två smileys, en glad och en ledsen. De symboliserar att vi ska prata om vad som var bra och vad som var dåligt med texten.

I förskoleklassgruppen hade de kommit igång så fint att prata och med tanke på att uthålligheten kan vara lite kort bland de små liven försökte jag korta ner lite, men många var de som ville berätta här också. 

När vi klickat oss fram till Frågeapan tog jag återigen fram sagobilden och undrade hur man ställer en fråga om sagan. Många bra frågor kom direkt: Varför vattnar morfar rosorna med en vattenspruta? Varför har de ett staket? 

En på djupet-fråga ställde jag: Har du någon gång blivit orättvist anklagad, alltså fått skulden för något som du inte har gjort? Jag fick höra berättelser om då de blivit ledsna då någon vuxen sagt att de måste plocka upp saker, fast det inte var de som stökat till, syskonbråk om godis med mera...Det blev också en liten diskussion om att man ofta är två om något då det blivit ett bråk, att det oftast inte är bara den enes fel. 

Vid pusselbiten pratade vi lite kort om vilka mönster som uppstod i texten. Mönster var något som förskoleklasseleverna verkar vara bekanta med, för några visade genast att de hade förståelse för begreppet. Ett av barnen sa att först var morfar glad, sedan ledsen, sedan glad igen. Det fanns också många människor och saker som återkom i texten, t.ex. rosorna och bollen.

Läsfixaren Cowboyen dök upp i vår boksamtalsbild  igen och jag berättade att när jag arbetar med de stora barnen brukar jag skriva upp en del av de ord och meningar de sagt på tavlan. Vi brukar då avsluta med att läsa igenom orden högt tillsammans och sammanfatta en sista gång. Den här gången var tiden i förskoleklassen lagom för att avsluta och jag gav massor med beröm och vi applåderade varandra.

Fick chansen till en stunds reflektion tillsammans med en av förskolelärarna efteråt. Hon sa att dessa bilder verkligen var ett bra tips hon skulle fortsätta att använda sig av för att lättare fånga barnens uppmärksamhet vid högläsningsstunderna. Det är lätt att scanna av en framsida eller en bild av det man ska läsa för att alla barn ska ha möjlighet att se ordentligt. 

Den här högläsningsstunden var en slags modellektion av hur man kan arbeta med boksamtal, men det jag rekommenderar när man ska köra igång är att man arbetar med en läsfixare i taget i två-tre veckors tid och sedan går vidare till nästa läsfixare. Lässtunden i förskoleklass kan med fördel begränsas till max 30 minuter för att ingen ska tröttna och man kan sluta innan någon har tappat sugen på att koncentrera sig.

Tack alla supersöta förskoleklassbarn för den här gången. Ni är som små lyckostjärnor hela bunten, som sprider stjärnstoft och glädje med era underbara kommentarer. 

Läsfixarna, Natur & Kultur, www.nok.se/lasfixarna,
Illustratör: Åsa Gustafsson

Att göra textkopplingar

Vår andra studiecirkelträff kring Barbro Westlunds Att undervisa i läsförståelse handlade om att göra textkopplingar.

Vi utgick från inledningskapitlet i En herrgårdssägen av Selma Lagerlöf. Alla fick en pratbubbla "Läsa högt" och en tankebubbla "Tänka högt".

Dessutom hade vi tre lappar med texten

Text-till-själv, Text-till-text och Text-till-världen.

Först läste var och en tyst sin text. När vi hade gjort det började jag med att hålla upp Läsa högt-pratbubblan och läste det första stycket högt för de andra. Tankebubblan åkte upp och jag valde även att hålla upp Text-till-själv-lappen och berätta om något jag kommit att tänka på från min barndom. Flera hakade på och gjorde egna textkopplingar.

Sedan var det nästa persons tur att läsa. Det var en väldigt lättläst text och även om den var ålderdomlig så kunde man göra återkopplingar till nuet. Enklast var att göra Text-till-själv-kopplingar, men efter lite eftertanke kunde vi också göra Text-till-text (att tänka på likheter från någon annan text man läst) och Text-till-världen (att tänka på något liknande som sker runt omkring oss)-kopplingar.

Nu när vi har fått pröva att göra egna textkopplingar kommer utmaningen att prova med våra elevgrupper. Det underlättar att vi fått göra själva först!

Vi diskuterade även några frågor som handlade om professionell lärarkompetens, feedback och centrala begrepp om läsning.

Ett spännande samtal som också öppnade upp för att lära känna varandra lite mer. 

Tack mina kära kollegor! 

Tankekarta i Thinglink

I mitt uppdrag som förstelärare har jag på fredagar förmånen att kunna gå runt och handleda i andra klasser. Idag besökte jag åk 5 där alla elever har datorer.

Femmorna är i uppstartsskedet av att skapa egna bloggar med reseskildringar. De har redan skrivit fakta om fyra europeiska länder och skapat en påhittad figur som ska åka ut på resa i Europa. Via elevens blogg kommer föräldrarna och lärarna kunna ta del av arbetet.

På startsidan av resebloggen ville de skapa en tankekarta, som beskrev den påhittade figuren. Jag visade hur man kan skapa en Thinglink och utifrån den göra beskrivningar och roliga länkar. Det blev väldigt uppskattat av eleverna. Här är ett av exemplen.

Trevlig helg!

Våga utvecklas i skolan

Det finns några personer som betytt mycket för mig i min lärarroll. Den jag tänker på extra mycket idag är Leif Strandberg. Han föreläste en del åren 2008-2009 då jag ville ta ett kliv framåt i min lärarbana. Leif anknöt mycket till Vygotskijs tankar och jag har fortfarande med mig det idag.

Nu i utvecklingssamtalstider finns det bra punkter att ha med sig från Strandbergs bok Bland mentorer, IUP och utvecklingszoner.

• Tillsammans med en fiffig kompis kan eleven agera ett huvud högre, göra det han/hon inte kan - men kan tillsammans - det Vygotskij kallar utvecklingszon.
• Mentorn är en av dessa fiffiga kompisar.
• IUP är en språngbräda för utveckling.
• En mentor tycker det är spännande, roligt och givande att samtala.
• Var öppen för kreativa lösningar. Lärande kan ske överallt och på många olika sätt.
• Vilka verktyg ska du använda för att kunna ta detta utvecklingssteg?
• Var ska du vara?
• Kan inte - Kan är syskon. 
• När tre parter dansar tango (elev, förälder, mentor), kan se varandra i ögonen, reda ut missförstånd, finna fönuftiga lösningar som alla är med på. Först då kan eleven hämta näring ur utvecklingssamtalets sociala aktivitet.

Vad jag kan göra med assistans idag, kan jag göra själv imorgon.

Insikten kom att det där gäller ju faktiskt mig också. Jag har Leif Strandberg att tacka för han ingav mig lite extra mod på de där föreläsningarna. Genom de råd han gav har jag stärkts och vågat mer:

• Sök upp spännande interaktioner.
• Titta dig omkring och fråga dig vem som kan tänkas kunna det du vill kunna.
• Våga fråga om du får vara med.
• Involvera dig i interaktionerna.
• Var inte passiv utan fråga det du behöver fråga om.
• Lyssna på vad som sägs.
• Säg hur du själv tänker.
• Imitera konstruktiva problemlösningsmetoder.
• Tillskriv din kompis kompetens.
• Kräv av kamraten att göra detsamma.
• Var generös och säg att andra är duktiga och hjälpsamma.
• Bidra med det du har, är, kan, vet och känner.
• Var öppen för andras bidrag.
• Hjälp den andra i sitt lärande.
• Det är rätt att begära hjälp av andra i sitt lärande.

Lgr 11 följer Vygotskij. Här är ett exempel:

Varje elev har rätt att i skolan få utvecklas, känna växandets glädje och få erfara den tillfredsställelse som det ger att göra framsteg och övervinna svårigheter.

Det Digitala Skollyftet och det växande öppna utvidgade kollegiet runt omkring oss är ett underbart sätt arbeta vidare i Vygotskijs anda. 

Sharing is caring.

Anna Bengtssons läs- och skrivundervisning

Ett inspirerande och viktigt arbetssätt kring att medvetandegöra och undervisa eleverna skriver Anna Bengtsson om i Resan över Atlanten till en läs- och skrivundervisning för alla.

• en explicit undervisning i hur man läser och skriver – att få direkt och konkret undervisning i hur man gör för att skriva olika texter och för att förstå, tänka och reflektera kring det man läser.

En text som är värd att sprida och diskutera i kollegiet. Vill dela in artikeln i mindre delar och prova i min klass. Nu.

Exempel:
- att skriva korta, berättande episoder från sitt eget liv.
- att varje kvadratmeter är planerad in i minsta detalj, att det finns en tanke bakom varenda del av rummet.
- att  väggarna pryds av planscher som speglar och stöttar det arbete som pågår och stora ytor är reserverade för elevarbeten som presenteras på ett tilltalande sätt.
-  att lärarna bygger stöttande ställningar kring eleven genom att instruera, modellera och visa hur man gör för att läsa och skriva, hur man gör för att förstå en text, vilka strategier och hur man använder dem o s v.
- att elevernas delaktighet och inflytande är stort, men utan överlämnat ansvar – ingen elev lämnas ensam i sitt lärande. 
-  undervisning om hur uppgiften kan utföras, som ett redskap för att kunna genomföra arbetet.
- inledande gemensam minilektion, självständigt arbete eller arbetet i par där läraren samtidigt genomför konferenser enskilt eller i grupp och en avslutande stund för att dela med sig.
- Minilektionen handlar om att sätta upp mål för sin läsning som ett led i att kunna hålla fokus under läsningens gång. Vi får vi ett fint exempel på hur läraren först demonstrerar tre olika strategier när hon läser en storbok.
- Språket är explicit och innehåller fraser som ”watch me”  ”I’m going to show you”.  Strategierna som benämns är att peka på orden samtidigt som man läser, att läsa med viskröst och att läsa tyst inne i huvudet.
- Istället för att läraren talar om vad som kännetecknar ett lyckat parsamtal får eleverna upptäcka faktorer som påverkar kvaliteten. 
- En read aloud innehåller just högläsning men också turn & talk då eleverna diskuterar sina tankar och idéer om den lästa texten i grupper eller par.
- När eleverna därefter i helklass får dela med sig av tankarna från parsamtalen är det fantastiskt att se hur eleverna har övats i att uppmärksamma och lyssna på varandra. Första personen som svarar berättar och motiverar sin tanke. Nästa person på tur bygger vidare på det första personen sa och uttalar sin egen tanke: ” I agree with…and…”, tredje personen som talar knyter an till de båda föregående talarna. Exemplet visar hur eleverna använder varandras tankar för att vidga sitt eget tänkande. Under tiden eleverna delar med sig uppmärksammar lärarna hur eleverna tänkt, att de t ex gjort kopplingar till sig själva, andra texter eller världen runt omkring genom att anteckna detta på ett blädderblock.

Slutord av Anna Bengtsson:
Men det är en undervisning som är väl värd att börja samarbeta kring och kollegialt sträva mot eftersom dess hörnstenar skapar stor potential till att vara en läs- och skrivundervisning för alla elever.

Läsa faktatext gemensamt

I min förstelärartjänst ingår att handleda pedagoger från förskoleklass till och med åk 6. Det kanske inte är helt lätt att bara dyka in och göra något i en klass, men den här övningen kring en faktatext vill jag berätta om, för den känns som att den skulle kunna fungera i de flesta klasser. Det är både ett handledningstips och ett lektionstips. Jag har gjort ungefär samma faktaövning i förskoleklass till och med åk 2 hittills, och hoppas på fler klassbesök framöver.

Under höstterminen har jag satt upp som mål att besöka alla klasser på skolan och få chansen att till en början träffa alla elever. Antingen smyger jag bara in och är med för att iaktta och förhoppningsvis blir det någon form av handledning kring till exempel lässtrategier. Det skulle vara lärorikt att få möta alla klasser i F-6 och se skillnaderna. En tydlig skillnad i till exempel uthållighet tror jag kommer att märkas ju högre upp i åldrarna man kommer.

Det tog ungefär en kvart innan fokuset började ta slut, i alla fall för hälften av gänget i förskoleklassen. I ettan orkade de lyssna i nästan en halvtimme, i tvåan ännu lite längre. Det är ganska lagom tänker jag. Att orka sitta på en matta och ha samtal kring något spännande kan vara fängslande men också lite jobbigt. Sedan behövs det ritas, skrivas eller aktiveras på annat sätt.

Inledningsvis började vi med att bekanta oss med en text om igelkottar. Jag läste rubrikerna högt. Vi gissade vad texten skulle innehålla med läsfixaren spågummans hjälp och jag samlade elevernas tankar på tavlan. Ungefär sju meningar med stor bokstav och punkt skrev vi tillsammans. Många elever kunde mycket om igelkottar och delade gärna med sig av sina kunskaper.

Det hade varit roligt om vi hade haft ork och tid att prata om igelkottar i flera timmar, men jag försökte leda in samtalet på faktakunskaper. Möten med igelkottar, som många av eleverna har erfarenhet av och gärna berättar om, sparade jag till slutet av lektionen. Sittstunden i ringen kunde annars bli för lång.

Efterföljande högläsning av faktatexten om igelkotten gick i långsamt tempo och det var nästan som ett trolleri: Alla barn lyssnade spänt och ögonen var vidöppna så att de inte skulle missa något av det jag läste. Det inledande samtalet hade fångat deras intresse och kanske kunde de få reda på något mer? Om någon kände igen en faktadel som skrivits på tavlan så sträcktes handen ivrigt upp i luften.

I slutet samtalade vi om vilka förutsägelser som slagit in och om vi fick veta något som vi inte visste förut. Varför valde författaren att ta med just de här delarna i sin text?

När samtals- och högläsningsstunden var över fick alla elever ett ritpapper och fick sätta sig vid sin bänk. De ritade och några skrev om sina egna erfarenheter av igelkottar eller om något annat som de hade lärt sig.

För min egen del var det extra mysigt att hinna gå runt och prata med var och en, att se eleverna i ögonen, att få lyssna och ge dem tid att berätta om alla sina fantastiska möten med igelkottar.

Idén till temat kring arbete med faktatexter har jag fått från materialet En läsande klass, som jag provar ut under det här året. Det kommer att ges ut en bok i april i ämnet. Boken kommer dessutom att vara gratis till alla skolor i Sverige. Min föreläsningskollega Marie Trapp är en av författarna till materialet.

                                  

Språk i alla ämnen för alla elever

Idag startade vårt språkutvecklande projekt Språk i alla ämnen för alla elever. Vi är ett gäng förstelärare i Nyköpings kommun som ska träffas under Ann Löwbeers och Marie Trapps ledning c:a fem gånger under läsåret och parallellt driva ett språkstärkande arbete på våra egna skolor.

Projektet sträcker sig ända till december 2014 och vid vår träff idag blev det mycket samtal om vad vi har för tankar kring språkutveckling, ett ämne som ligger varmt om hjärtat hos alla som var med.

Syftet med utbildningen är bland annat att stärka kommuners och skolors förmåga att möta alla elever oavsett bakgrund i språk- och kunskapsutvecklande undervisning. Mer om vad vi gör kan ni läsa på vår gemensamma blogg.

Målet är att vi ska få kunskap om ämnesspråkens betydelse för lärande, andraspråksutveckling, läs- och skrivstrategier, digitala verktyg, kartläggning med mera. Vi ska också få kunskap om hur lärare genom handledning kan stödjas och stimuleras till att justera/ändra arbetssätt, metoder och strategier.

Wow, tankarna bubblar redan inom mig! Det känns väldigt inspirerande. Jag kan fortsätta jobba som jag tänkt på skolan med studiecirkel kring Barbro Westlunds bok Att undervisa i läsförståelse och har möjlighet att få stöd i min projektgrupp. Mitt mål att komma ut i klasserna och arbeta med lässtrategier och väcka förförståelse kring faktatexter passar också väldigt bra in i projektet.

Härligt att sitta och lyssna på så kunniga personer inom läs- och skrivutvecklingsområdet och tänk att de finns i min kommun!

Filosofiska tankar jag fick höra idag och som stämmer så bra in: 

Min dröm blir verklighet. Jag lever min dröm. 

En varm höstdag som gav mycket glöd.

Barn och ord i centrum

Den här texten skrev jag för ett år sedan till bloggsidan Lärartycket. När jag, ett år senare, läser den igen inser jag att det här behöver jag påminnas om. Vad mitt uppdrag är. Att jag ska finnas där i nuet för barnen. Se dem. Bekräfta att jag ser dem och lyssnar till vad de säger.

När barnen börjar ettan är de nyfikna, vill lära sig saker, vill gå i skolan och känna sig stora. Utmaningen för mig ligger i att de ska behålla sin nyfikenhet, ställa frågor, lära sig lyssna, diskutera, reflektera, läsa och skriva. Inom mig vet jag att om ett barn mår bra i skolan ökar förutsättningarna för det ska kunna ta in kunskap.

Första skoldagarna med en ny klass fokuserar jag på att lära känna barnen. Förmånen att kunna samla gruppen i en ring där vi alla kan ha ögonkontakt ger trygghet och samhörighet. Var och en får komma till tals och bli sedd. Jag bekräftar och upprepar det de säger. De blyga väntar jag in. Deras tid kommer alldeles snart. Under tiden får de låna ord av andra. Snart nog vågar alla säga ett ord eller mening och de märker att deras åsikter är lika mycket värda som någon annans. Genom att jobba med öppna frågor där inget svar är fel kan alla barn få känna att de lyckas.

Vi samlas kring berättelser och böcker. Jag läser högt för dem. Vi säger konstiga eller nya ord med glad röst, med ledsen röst, med arg röst och med lycklig röst. Vi pratar om ordens betydelse och sätter in orden i meningar. Ord har olika betydelse för olika barn och vi samlar nya ord och begrepp.

Känslor uttrycks inte alltid med ord. Barn visar ord med sitt kroppsspråk och jag kan hjälpa till att medvetandegöra barnet och benämna känslan genom att till exempel säga: - Jag ser att du är ledsen.

Bild: Catharina Nygård

Konflikter mellan barn uppstår då och då och att följa en konfliktlösningsmodell för att lösa bråken har varit till stor hjälp för mig som lärare. Även här är orden i centrum. Ett barn i taget får berätta vad som hänt. Min del i samtalet ska vara så neutral som möjligt och jag bekräftar det var och en säger. När vi kommit fram till vad som hänt får alla inblandade svara på följande frågor i nämnd ordning: Hur tror du den andre känner sig? Hur känner du dig? Kunde du ha gjort på något annat sätt? Hur gör du nästa gång? Vi bestämmer en tid för uppföljning inom några dagar.

I berättelsernas värld hamnar barn också i trubbel. Vi kopplar det till vår egen verklighet och vad som hänt oss. Vi pratar om känslor och svåra saker, lätta saker och roliga saker. I det gemensamma förstår vi att vi inte är ensamma, att vi har varandra.

Vi pratar med skiljetecknen utsagda. Hur kan man säga den här meningen med punkt, utropstecken eller frågetecken i slutet? Jag är glad. Jag är glad! Jag är glad?

Vi skapar. Vi pusslar med bokstavskort och med ordbilder, vi ljudar, vi skriver, vi formar bokstäver och vi ritar. I barnens egna bilder upptäcker jag nya ämnen vi kan prata om. Samtalen och reflektionerna följer alltid med hand i hand.

Vid skoldagens slut kan jag känna värmen i hjärtat. Värmen från ett barn som vågat öppna sig och ställa en fråga. Värmen från ett annat barn som skrattat så den kiknat. Värmen från ett tredje barn som känt stolthet över något det skapat. Värmen från alla barn då vi utbytt ord, blickar och samförstånd.

Jag gillar mitt jobb och känner att jag har ett viktigt uppdrag. De dagar jag känner mig låg försöker jag påminna mig själv om allt det goda som mitt arbete med barnen i skolan för med sig.

Ett hjärtligt tack till Anne-Marie Körling som är en stor inspirationskälla i mitt dagliga arbete.