Stödet från andra har funnits där, men samtidigt så har jag varit tvungen att hitta tillbaka till styrkan i mig själv. Läste Anne-Marie Körlings bok Läraren inom mig och hittade många tilltalande citat. Här är ett axplock:
"Det är inte farligt att göra misstag. Det är själva uppstannandet och konserverandet av misslyckandet som är skadligt."
"If you´re going through hell, keep going" - Winston Chuchill
"Lärare behöver tid att synliggöra det pågående och genom det erövra sin lärarröst, sitt innehåll, avgränsa det mot annat och rikta sig inåt."
Det är precis i det sista citatet där min tanke finns just nu. Jag behöver skriva om min undervisning för att få ner mina reflektioner, utvärdera och lära mig för framtiden.
Mitt i allt det svarta kom också Rolf Ekelunds ord i tidningen Svenskläraren som en stor glädjepuff där han rekommenderar några bra svensklärarbloggar för de tidiga skolåren. Lilla jag var omnämnd bland många av de stora som jag ser upp till!
Insikten kom då att mitt tidigare jag finns kvar. Mitt arbete har inte varit förgäves.
Trots allt har jag blivit en erfarenhet rikare. När man jobbar med människor är det lätt att hamna i situationer där man tar på sig den ångestfulla personens roll. Jag kan bli mer öppen med mina känslor. Vara närvarande i nuet, men inte alltid förvänta mig att alla vill göra mig gott. Mer ha en öppen tanke och vara nyfiken kring vad andra egentligen vill. Ställa raka enkla frågor, t.ex. : "Vad kan jag göra för att hjälpa dig?"
Det som har hänt har hänt och det kan inte vara ogjort, men för framtiden kommer jag ha de här tankarna med mig.
Slutligen en hälsning till alla underbara kollegor där ute: Ni gör ett fantastiskt viktigt jobb! Stötta varandra för att orka. Stor varm kram! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar