onsdag 29 januari 2014

Boksamtalsfilmer

Idag var det världspremiär för mina små boksamtalsfilmer, som jag satt ihop i ett Thinglinkprogram!

Läsfixarna, Natur & Kultur, www.nok.se/lasfixarna, Illustratör: Åsa Gustafsson

Börja klicka på den röda pilen i bilden (till vänster om spågumman) så får du se den första informationsfilmen, som berättar hur boksamtalet går till. Sedan är det bara att klicka sig vidare ruta för ruta från vänster till höger.

Tidigare har jag skrivit om hur jag arbetat med läsläxsamtal och dator i läxsamtal. Nu har jag utvecklat boksamtalet ett steg till så att små you tube-klipp ska ingå. Jag kommer att använda mig av filmerna varje vecka då vi går igenom ny läsläxa. Barnen får en större förförståelse för texten och de kommer hem väl förberedda.

Utvärderingen efter boksamtalet idag med barnen var mycket positiv. De tyckte att filmerna gjorde att de kunde förstå bättre vad vi håller på med och lektionen kändes rolig och intressant.

Själv kände jag att det var lätt att fånga barnens uppmärksamhet. Filmerna var lagom långa, så vi fick gott om tid för samtal där barnens egna ord fick vara i centrum och jag hann även med att anteckna orden på tavlan.

Hoppas att boksamtalsprogrammet även kan vara till nytta för andra!

fredag 24 januari 2014

Stjärnläsare i SO

Läsfixarna har anlänt till oss efter en lång färd på guppande hav över jordklotet. Vad passade inte bättre då än att de fick sätta igång att jobba med oss kring ett tema om världen i åk 2.

www.nok.se/lasfixarna

Först tittade vi på olika kartor av världen på en jordglob, en stor världskarta, en kartbok och Google Earth.

www.skolverket.se

I vår läroplans centrala innehåll står det att vi i åk 1-3 ska behandla ämnet, Att leva i världen:
  • Jordgloben. Kontinenternas och världshavens lägen på jordgloben. Namn och läge på världsdelarna samt på länder och platser som är betydelsefulla för eleven.
Kunskapskraven för åk 3: Elevens gör enkla undersökningar av omvärlden, och kan då använda karta, jordglob, väderstreck och rumsliga begrepp för att återge namn och beskriva lägen och storleksrelationer på världsdelarna och andra för eleven betydelsefulla platser och länder.


http://www.nok.se/Laromedel/F-9/Grundskola-1-3/Geografi/PULS-SO-boken-1-3/
Utifrån en faktatext, Världen på kartan, i SO-boken, inledde vi faktasökandet. Spågumman svävade fram och använde en väldigt mystisk och lugn röst. Hon frågade oss vad vi trodde att faktatexten skulle handla om. Vi tittade på rubriker och bilder i kapitlet. 

Spågumman
Förutsägelserna från eleverna blev: Vi tror att kapitlet kommer att handla om världsdelarnas namn, språk, andra länder och vad vissa hav heter. Alla elever fick skriva egna anteckningar över hur de tänkte.

Frågeapan
Den pigge Frågeapan hoppade fram och frågade vad alla var nyfikna på och vad de ville veta mer om. Nu började frågorna dugga tätt:

-  Varför finns det länder omringade av vatten?
-  Varför är jorden rund?
-  Varför finns det tid?
-  Varför är det så många kaktusar och varmt i öknen?
-  Varför är det så många hav?
-  Vilket är det största landet?
-  Vad heter huvudstäderna?
-  Hur skapades jorden?
-  Kommer vi få veta mycket om Europa?
-  Hur många länder finns det?
-  Varför finns det många torn i London?
-  Vad heter skyskraporna i USA?
-  Vad heter alla presidenter?
-  Vad heter alla världsdelar?
-  Varför ramlar man inte ner då man är längst ner på jorden?
-  Varför har vi vatten på jorden?
-  Varför pratar man olika språk?
-  Hur kan man åka bil, cykla och gå när jorden är rund?
-  Hur kan jorden snurra?
-  Varför dör man inte på jorden men i rymden utan rymddräkt?
-  Varför känner man inte då jorden snurrar runt?
-  Varför är det dag på ena halvan av jordklotet och natt på andra?

- Oj, oj, vilka bra frågor! utropade Frågeapan. 

Svårt kanske att lära sig allt på några veckor, men om vi får vårterminen på oss och fortsätter att vara nyfikna kommer vi säkert att få svar på det mesta.

Vi lyssnade och läste sedan texten i SO-boken tillsammans. 

Fröken Detektiv

Fröken Detektiv fanns med till hjälp ifall det var något ord som vi inte förstod. Vi lärde oss om jordgloben, världsdelarna och världshaven. Världsdelen Oceanien och världshavet Indiska Oceanen var nya namn för oss.

Cowboy Jim
Cowboy Jim visade sig vara en riktig charmör och spelevink och fick alla att skratta i slutet av lektionen. När han skojat en stund frågade han vad vi lärt oss. Han ville sammanfatta med sitt lasso, förstås.

Eleverna skrev och berättade att de lärt sig att det finns sju världsdelar och tre världshav. Vårt närmaste hav heter Östersjön och det är väldigt litet i jämförelse med Stilla Havet, Atlanten och Indiska Oceanen. 

En lärorik lektion där förväntan i luften nästan gick att ta på. Barn vill ha nya utmaningar och nu var det ett nytt ämne, geografi, som de äldre barnen på skolan arbetar med. Att lära sig mer om världen väcker många frågor. En del av frågorna kommer vi att ta upp i NO och andra i SO under vårterminen.

Det är så intressant och inspirerande att ta del av barns tankar. Jag får reda på vad de kan tack vare att de uttrycker både vad de redan vet och vilka frågor de har. Nu kan jag skapa en lokal pedagogisk planering både utifrån Lgr 11 och barnens önskemål och frågor.

Idéen till mitt arbete har jag fått från Facebook-gruppen En läsande klass och Eva Erikssons dokument Stjärnläsare SO-ämnen. Dokumentet kan med fördel även användas i åk 4-6. Tack Eva för att du delar med dig!

fredag 17 januari 2014

Spökägget

Buuu... ibland är det skönt att bli lite skrämd. Speciellt om man fått hicka.

Idag var jag på besök inne hos ettorna som arbetat utifrån boken Spökägget av Peggy Andersson under höstterminen. Temat går ut på att det plötsligt dyker upp ett ägg i klassrummet. Ägget ska tas väl om hand och så småningom kläcks det. I ägget kan det vara ett spöke eller någon annan liten figur.

http://www.nok.se/Laromedel/F-9/Grundskola-1-3/Lararlitteratur-Gr-Lm/Spokagget/
När jag hade ettor under förra året var det en vätte som kläcktes ur ägget. Under rubrikerna nedan, länkas det vidare till vår klassblogg där ni kan läsa mer om vad jag gjorde då.

I förra året var samtalet en stor del av min undervisning, men jag arbetade inte aktivt med att få in läsfixarna i arbetet. Nu idag skulle jag säkert arbeta lite annorlunda och försöka medvetandegöra vilka strategier vi använder oss av. Spökägget är hur som helst ett tacksamt tema som verkligen fångar barnen (för att inte tala om oss vuxna).

Eftersom ettorna jag hälsade på idag har haft ett spökägg som kläckts, och det har fötts just ett spöke, så passade jag på att läsa boken om Lilla spöket Laban av Inger och Lasse Sandberg. 

http://www.bokus.com/bok/9789129673975/lilla-spoket-laban/

Vi utgick ifrån spågummans lässtrategi och tittade på framsidan och baksidan av boken och försökte förutspå, tänka ut vad boken skulle handla om. Om någon av våra förutsägelser slog in skulle vi räcka upp handen och tala om det. Vi lärde oss vad ordet titel betyder. Vi läste titeln tillsammans. Vi läste också författarnas namn och vi antog att Inger och Lasse Sandberg var gifta.

Baksidestexten var spännande, speciellt den lilla texten, som vi absolut inte kunde låta bli att läsa. Här fick vi reda på att boken gavs ut första gången 1965 och att författarna har fått en Elsa Beskow-plakett för sitt fina arbete med berättelsen. 

Källkritik, att våga ifrågasättaär något eleverna får bekanta sig med genom att jag tar tillvara deras nyfikenhet kring små texter som står i början och på baksidan av boken.

Detektiver skulle vi vara under tiden jag högläste boken. Om något nytt ord dök upp i texten skulle vi samtala om det, prova att läsa om ordet, läsa vidare i texten eller fråga en kompis/vuxen. Ord vi samtalade om var vidskeplig, tjöt, lakanet och kammarjungfrun.

Bokens bilder hade jag scannat av och visade på smartboarden. När vi var klara tog vi hjälp av cowboyen och sammanfattade texten. Vad hände först? Vad hände i mitten? Vad hände sist? Vi tittade på bilderna igen för att påminnas.

Lilla spöket Laban växte upp med sin mamma och pappa på slottet Gomorronsol. Hans pappa ville att han skulle lära sig att spöka. Laban kunde inte skrämmas så mycket, kanske kunde han skrämma en råtta med sitt lilla pip. Han fick hicka då han stod bakom en dörr tillsammans med sin pappa för att skrämma kammarjungfrun. Laban tappade ut alla småsaker ur sina fickor och blev avslöjad. Kammarjungfrun tog med lille spöket och visade upp för kungafamiljen som bodde på slottet. I slutet av boken hade spöket Laban blivit kompis med lille prins Bus och ville mest leka med honom om dagarna. Han ville inte vara ett spöke.

Frågeapan dök upp och ställde frågor om texten. De frågorna ställdes så att svaren kunde hittas direkt i texten, på ytan, och var ganska enkla.

Ettorna var själva duktiga på att formulera under ytan-frågor, alltså något som de uppfattade var konstigt med texten:

- Varför har man lakan på spöken?

- Är alla spöken? De är ju så vita.

- Varför behövde Laban en ficklampa?

- Varför hjälpte han mamma och inte pappa?


Jag ställde på djupet frågor om texten:

- Har ni också många småsaker i era fickor som spöket hade?

- Har du tappat någon tand?

Fler ämnen man kan ta upp och diskutera är om man själv känt sig misslyckad någon gång eller om man har önskat att man var någon annan. Livskunskapsämnen plockas lätt in och man kan identifiera sig med lilla spöket Laban.

Vi samtalade också om vad som var bra och dåligt med texten och pratade om mönster (sådant som återkommer i texten).

Tacksam över att få möta så pigga och levnadsglada barn. De skrattar, är allvarliga, lyssnar noga och lever sig in i texten. De ställer frågor som man själv inte skulle ha tänkt på.

Man kan göra ett efterarbete i form av att alla barn är konstnärer och väljer någon bild som de kommer att tänka på utifrån berättelsen. De kan få hjälp med att skriva en mening på en pappersremsa som de limmar fast under bilden. 

Tillsammans kan gruppen sedan enas om i vilken ordning bilderna ska komma. Bilderna kan sättas upp, man kan påminnas om berättelsen och läsa den så många gånger man vill. 

En klassiker man aldrig kan få nog av!

Boken skrevs för att makarna Sandbergs son inte skulle vara rädd för spöken.
Foto: Lasse Sandberg, Källa: Dagens Nyheter

torsdag 16 januari 2014

Skrivande, läsande, vänskaplig klass

I veckan har vi med inspiration från läseboken Diamantjakten varit journalister och intervjuat en vuxen på skolan om vad den jobbar med, vilka arbetsuppgifter den har, om den trivs, vad den brukar göra på fritiden osv. Johnny på fritids och vår vaktmästare Jean är de som varit mest populära att intervjua, men även Sabiba (mat- och städpersonal) och vi andra har fått svara på frågor. Det var en spännande övning att få prova på att vara journalist.

I tisdags var det dags igen att sätta oss vid datorerna. Vi samlades först gemensamt och använde oss av läsfixaren Cowboyen och sammanfattade en saga ur boken Lyckostjärnan, som vi hade läst. Den handlade om en papegoja som berättade var en skatt fanns om man gav henne kex.


Tvåorna fick sedan sätta sig och fantisera om vad som skulle ha hänt om de träffat en papegoja som berättade om en skatt. Fantasin började flöda på en gång och flinka fingrar började smattra mot tangenterna. Vi kommer att fortsätta med våra sagor på tisdagar och sedan läsa upp dem för varandra.




Vårt bokskåp är påfyllt med många roliga böcker. Det var rusning till skåpet efter bokvisningen, där jag visade framsidor, läste titlar och pratade lite, och många var sugna på att låna de böcker som fanns. Vi fick påminna om att man ska läsa klart den bok man påbörjat först och sedan fylla i sin fina läsdagbok innan man tar en ny bok. Det är fantastiskt att det blivit så populärt med bokskåpet. Snart får jag bygga kravallstaket. ;)



Vi har utvärderat Bra kompis-temat. Vi pratade först och tittade på vår LPP. Sedan fick eleverna skriva ett brev och berätta hur de tycker att det gått och om de nått målen. Många tycker att de är bra kompisar, men erkänner att de kan bli bättre på att vara ärliga och säga sin del i konflikter. Vi gjorde en demokratisk omröstning och alla vill fortsätta med hemlig kompis-leken. Vi gör ett försök till, sedan ska vi ta en paus och jobba med lite annat som har med världen att göra på SO-lektionerna. 

Vi har redan tjuvstartat med att titta på världen genom datorprogrammet Google Earth. Det är riktigt häftigt att se världen uppifrån och sedan att kunna komma ner på marknivå och se sig runt. Om ni laddar ner programmet Google Earth till er dator kan ni klicka på länken och ta del av Koalabjörnens resa genom Sverige. Det handlar om vår koalabjörn som vi skickat ut till olika klasser i Sverige från Kalix i norr till Sölvesborg i söder.

Koalabjörnen för vidare sitt budskap om hur man kan använda sig av Koalametoden för att undvika bråk och konflikter. I läseboken handlar veckans läxa om känslor och vi arbetar vidare med övningar kring kompisskap, men på lite annat sätt. Bra kompis-temat är utvärderat, men vi kommer arbeta vidare med både kompissamtal och samtal kring hur man är mot varandra. Det är något som vi aldrig får tappa.


fredag 10 januari 2014

Lyckostjärnan

Känner mig så lyckligt lottad! Fick äran att tillbringa en förmiddag hos förskoleklassen. Eftersom det är ganska många 6-åringar, ca 42 stycken, beslöt jag tillsammans med de tre förskolepedagogerna att vi skulle dela klassen i tre grupper. Vi beräknade att ungefär 40 minuter per grupp skulle bli lagom.

En speciell dag var det i fredags då vi skulle starta upp arbetet kring den nya högläsningsboken Lyckostjärnan. Ca 14 barn och en pedagog åt gången samlades i en halvcirkel på små stolar runt smartboarden. Där hade jag tagit fram en boksamtalsbild av läsfixarna och några fler figurer i ett program som heter Thinglink. När man klickar på bilden så blir den större och det går att läsa mer fakta om läsfixaren och hur man använder den då man arbetar med texten.




Barnen var redan bekanta med Spågumman efter att jag varit inne och berättat om henne en gång förut då vi tog oss an en faktatext om igelkotten. Nu skulle vi agera spågummor igen och förutspå en saga. Vi läste titeln och tittade noggrant på framsidan av boken. Några kände igen barnen Asta, Bea och Cesar på framsidan ifrån deras storasyskons läxböcker. Ett av barnen trodde att det skulle handla om rymden, en annan om lycka. Det kom redan här många fina förslag.

Jag berättade att Lyckostjärnan-boken är indelad i tolv sagor och att jag skulle läsa den första som heter Grannarna. Jag tog upp bilden som hör till den första sagan på storbildsskärm och barnen tittade storögt på alla detaljer som dök upp. Var och en av barnen fick i tur och ordning säga något som de upptäckte i bilden. De såg en gubbe, barn som spelar fotboll, staket, hus, träd med mera. Jag upprepade vad alla barnen sa och berättade sedan att nu har de alla varit med och varit spågummor och förutspått vad sagan kommer att handla om. Jag berättade också att då jag börjat läsa sagan får de gärna räcka upp handen och säga till om de vill förutspå igen om vad som kommer att hända senare.


Vi tog åter en titt på boksamtalsbilden och jag klickade fram Detektiven. Jag berättade att jag snart skulle börja läsa, men om vi stöter på något ord som är nytt för oss får vi räcka upp handen direkt. Då får vi prova att läsa om ordet eller meningen, läsa lite framåt i texten eller ta hjälp av någon kompis eller vuxen som kanske vet vad ordet betyder. Vi kan också slå upp i ordlista eller googla på datorn för att få veta ordets betydelse.

Sagan Grannarna handlade om Cesars morfar. Han älskade att läsa sjörövarhistorier med inlevelse för Cesar och han älskade också sina rosor. Han tog mycket väl hand om blommorna i sin trädgård. Några nya grannar hade flyttat in och de hade barn som ofta sparkade fotboll. Ibland hamnade fotbollen på fel sida om staketet. Morfar gillade inte att det var så mycket liv på andra sidan och speciellt inte då fotbollen åkte in på hans tomt. 

En dag hände katastrofen. Rosenrabatten var förstörd och nedtrampad. Bollen låg intill husväggen. Morfar blev förstås arg och ledsen och gick direkt till grannarna och skällde. Mamman i huset frågade anklagande sina barn vad de hade gjort, men fast de sa att de inte hade gjort något, trodde ingen på dem, varken Cesars morfar eller barnens mamma.

Hur sagan slutar vill jag inte avslöja nu, men det blev ett väldigt bra slut...

Under tiden jag läste var vi detektiver. Några barn räckte upp handen och även jag tänkte högt och stannade upp vid några ord och uttryck, t.ex. det var droppen, läsa med inlevelse och katastrof. Vi sa orden med arg röst, glad röst, ledsen röst och låg röst. Vi pratade om ordens betydelse. Jag upprepade hela tiden vad barnen sa.

Ett barn reste sig upp spontant och utropade:

- Nu tror jag en fotboll kommer att åka in i morfars fönster!

Jag uppmuntrade och benämnde att barnet nu förutspådde som Spågumman.

När vi läst klart klickade vi fram Cowboyen i boksamtalsbilden och sammanfattade vad som hänt i början, i mitten och i slutet av sagan. 

I min boksamtalsbild har jag bilder på två smileys, en glad och en ledsen. De symboliserar att vi ska prata om vad som var bra och vad som var dåligt med texten.

I förskoleklassgruppen hade de kommit igång så fint att prata och med tanke på att uthålligheten kan vara lite kort bland de små liven försökte jag korta ner lite, men många var de som ville berätta här också. 


När vi klickat oss fram till Frågeapan tog jag återigen fram sagobilden och undrade hur man ställer en fråga om sagan. Många bra frågor kom direkt: Varför vattnar morfar rosorna med en vattenspruta? Varför har de ett staket? 

En på djupet-fråga ställde jag: Har du någon gång blivit orättvist anklagad, alltså fått skulden för något som du inte har gjort? Jag fick höra berättelser om då de blivit ledsna då någon vuxen sagt att de måste plocka upp saker, fast det inte var de som stökat till, syskonbråk om godis med mera...Det blev också en liten diskussion om att man ofta är två om något då det blivit ett bråk, att det oftast inte är bara den enes fel. 

Vid pusselbiten pratade vi lite kort om vilka mönster som uppstod i texten. Mönster var något som förskoleklasseleverna verkar vara bekanta med, för några visade genast att de hade förståelse för begreppet. Ett av barnen sa att först var morfar glad, sedan ledsen, sedan glad igen. Det fanns också många människor och saker som återkom i texten, t.ex. rosorna och bollen.

Läsfixaren Cowboyen dök upp i vår boksamtalsbild  igen och jag berättade att när jag arbetar med de stora barnen brukar jag skriva upp en del av de ord och meningar de sagt på tavlan. Vi brukar då avsluta med att läsa igenom orden högt tillsammans och sammanfatta en sista gång. Den här gången var tiden i förskoleklassen lagom för att avsluta och jag gav massor med beröm och vi applåderade varandra.



Fick chansen till en stunds reflektion tillsammans med en av förskolelärarna efteråt. Hon sa att dessa bilder verkligen var ett bra tips hon skulle fortsätta att använda sig av för att lättare fånga barnens uppmärksamhet vid högläsningsstunderna. Det är lätt att scanna av en framsida eller en bild av det man ska läsa för att alla barn ska ha möjlighet att se ordentligt. 

Den här högläsningsstunden var en slags modellektion av hur man kan arbeta med boksamtal, men det jag rekommenderar när man ska köra igång är att man arbetar med en läsfixare i taget i två-tre veckors tid och sedan går vidare till nästa läsfixare. Lässtunden i förskoleklass kan med fördel begränsas till max 30 minuter för att ingen ska tröttna och man kan sluta innan någon har tappat sugen på att koncentrera sig.

Tack alla supersöta förskoleklassbarn för den här gången. Ni är som små lyckostjärnor hela bunten, som sprider stjärnstoft och glädje med era underbara kommentarer. 

Läsfixarna, Natur & Kultur, www.nok.se/lasfixarna,
Illustratör: Åsa Gustafsson

torsdag 9 januari 2014

Läsfixare för hela slanten

Redan från första skoldagen på vårterminen i tvåan körde vi igång med ny läsläxa. Det är ju så spännande nu, vi vill veta hur det ska gå i vår läsebok Diamantjakten. Nallen Maj-Björn, som bär på en diamantring, är utskickad i världen precis som vår koalabjörn Cool-Koala. I läseboken har klassen blivit en kändisklass och några av barnen i vår klass sa, att vi är det nu också då vår koala åker runt i Sverige. Läs mer om vår koalabjörns resa här.

Läsfixarna, Natur & Kultur, www.nok.se/lasfixarna, Illustratör: Åsa Gustafsson

Till vår hjälp när vi går igenom läsläxan har vi Läsfixarna och några andra figurer för att få förståelse för texten. De finns med oss på smartboarden och visar vägen. Mer om våra läsläxsamtal kan du läsa här.

Barnen längtar efter att få börja använda sina nya Läsdagböcker. I varje grupp har vi en gemensam Läsdagbok. I den har vi  tränat att skriva en sammanfattning av en högläsningsbok, så att alla vet hur de ska göra nästa gång när de har läst klart en egen bok.


Varför vi firar t.ex. advent, jul, nyår och trettondag har vi reflekterat och läst om. I Veckologgboken har vi klistrat in pysslat och gjort läsförståelseövningar som handlar om årstider och månader. Barnen fick läsa olika ord som t.ex. julgran, paket, tomte, snölykta, fåglar, blommor, dropp från taken, segelbåt, sandslott, svamp, äppelträd och orangefärgade löv. De skulle sedan rita in dem i rätt del av årstidscirkeln.

Det är inte så lätt att veta vilken årstid det är nu precis. Är det verkligen vinter? Det vore ju roligt med lite mer snö att leka i eller åka på. Mitt google+ överraskade med finurliga snöfallsbilder utan att jag ens bett om det, men de piggade upp, så kanske snön kommer även på riktigt snart.

Vår koala har fått se snöfall.

I ett hus vid skogens slut...