Boken kom liksom smygande till oss med sin magi och spänning. Jag berättade för ett år sedan att jag läst den högt för min dotter och att vi båda tyckte den varit så spännande och bra. Min dotter och jag hade sedan besökt den lägenhet där Maria Gripe hade suttit och skrivit boken. Maria hade utgått från sin egen hemmiljö när berättelsen hade skapats. Genom fönstret i hennes skrivrum kunde vi se ut över takåsarna som hon beskriver i boken. Vi hade tittat i det runda rummet där de mystiska stegen börjat och sedan närmat sig huvudpersonen Noras rum. Lite pirrigt var det allt att känna på stämningen och undersöka om den fanns på riktigt!
I klassen har vi provat på att läsa andra spännande böcker som Skuggan i väggen av Kerstin Lundberg Hahn och Den magiska kappan av Katarina Genar. Vi har jämfört böckerna, som har mycket gemensamt, och då har jag också dragit paralleller till Agnes Cecilia - en sällsam historia.
Det kanske var det som gjorde att mina treor kände att det verkligen var dags. De tog upp det på ett klassråd, att de ville att jag skulle läsa boken. Jag gav även förslag på andra bra böcker, men vid omröstningen så fick Agnes Cecilia en övervägande majoritet av rösterna.
Nu har vi alltså börjat. Det inledande kapitlet gav oss rysningar, men alla vill än så länge att vi ska läsa vidare...
 |
| Mitt favoritcitat ur Agnes Cecilia - en sällsam historia. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar