Att våga sätta ord på det man gör

Förbereder den sjätte och sista studiecirkeln i Att undervisa i läsförståelse. Boken av Barbro Westlund har lästs utan och innan det senaste året. Ändå hittade jag ett nytt fint citat som tilltalade mig idag:

"För att andra ska förstå det unika i lärares professionalitet, 

behöver lärares kunskaper om undervisning verbaliseras." - Westlund

Citatet ifråga hamnade i sin tur på twitter och där fanns min kollega Therese Linnér (@anthlin), som precis skrivit ett inlägg om hur hon ordnat en Föräldrautbildning om Lgr 11, både om läroplan, förmågor och betyg. Fantastiskt arbete av Therese (läs)! Båda delar vi den uppfattningen att vi måste våga sätta ord på det vi gör i skolan, både muntligt och skriftligt. Skolan ser inte ut som den gjorde förr och betygen kan inte jämföras och därför är det viktigt att lyfta det för föräldrar.

Även oss kollegor emellan är det viktigt att våga delge och berätta hur vi gör. Catharina Tjernberg har forskat om framgångsrik läs- och skrivundervisning. Fick chansen att lyssna till henne på Läskonferensen ordnad av Natur & Kultur i början av april. Hon föreläste om att lärare måste få möjligheter till kollegialt lärande och reflekterande samtal med varandra. Vi måste lyfta fram den tysta kunskapen!

Utveckling går inte spikrakt fram, utan snarare längs snirkliga stigar, och att lyfta fram kunskap, att våga berätta och visa hur man gör, att ge respons till varandra kan ibland kännas som att streta i motvind. Orkar vi smidigt ta oss framåt och kämpa lite till kommer vi så småningom se framstegen.

I mitt uppdrag som förstelärare har jag under läsåret haft förmånen att handleda och modella med inriktning mot läs- och skrivundervisning och IKT. Det är en konst att bemöta andra kollegor, att boka en tid, att planera upp ett temaområde, att ge beröm och tips i en lagom kombo utan att trampa någon på tårna. Att våga undervisa inför mig eller någon annan är som att lämna ut en del av sig själv och behöver vårdas ömt av mottagaren, som stunden just där och då vore av guld. Samtidigt är kollegahandledning någonting så oerhört värdefullt om den hanteras varsamt.

Tack vare mina blogg har jag kunnat dela med mig av min undervisning till de som varit intresserade. Bloggen har blivit en plats för mina tankar och reflektioner, men även en plats för utvärdering och hur jag ska sikta framåt. Arbetet har också blivit mer strukturerat. Mina vänner i det utvidgade kollegiet har varit ett stort stöd och gett massor med feedback. Dessutom har de använt sig av mina tips, utvecklat vidare och delat med sig tillbaka, exempelvis en Lisa för läsandet, Lisa Bouvin, (@LisaBouvin).

Sammanfattningsvis konstaterar jag att är man modig och vågar visa och berätta hur man gör och tänker kan det kännas lite utlämnande och läskigt, men som min vän och kollega Susanne Ahlstrand (@susanneahlstran) sa: Utanför bekvämlighetszonen - där utvecklas vi!

Här i min 1,5 h:s föreläsningsfilm om ABC-klubben har jag gett mig ut på öppet vatten. Det är nog allt lite jobbigt att se och lyssna till sig själv, men jag tröstar mig med att vi är alla olika och jag är inte klar än, jag får utvecklas vartefter. Jag vill skaffa mig ett metaspråk, ett professionellt språk, som beskriver min undervisning. Vägen dit är kurvig och ibland svår, men jag hoppas och tror att de små saker jag gör idag så småningom kommer att visa sig vara ansträngningen värd.

För att få gjort det du vill måste du gå din egen väg utan rädslor.

Följ länken för att komma till min Inspirationsföreläsning om ABC-klubben. Min kollegiala berättelse.

<3 Marika