Buuu... ibland är det skönt att bli lite skrämd. Speciellt om man fått hicka.
Idag var jag på besök inne hos ettorna som arbetat utifrån boken Spökägget av Peggy Andersson under höstterminen. Temat går ut på att det plötsligt dyker upp ett ägg i klassrummet. Ägget ska tas väl om hand och så småningom kläcks det. I ägget kan det vara ett spöke eller någon annan liten figur. |
| http://www.nok.se/Laromedel/F-9/Grundskola-1-3/Lararlitteratur-Gr-Lm/Spokagget/ |
- Väcka skrivlust, del 1
- Väcka skrivlust, del 2
- Väcka skrivlust, del 3
- Väcka skrivlust, del 4
- Väcka skrivlust, del 5
- Väcka skrivlust, del 6
I förra året var samtalet en stor del av min undervisning, men jag arbetade inte aktivt med att få in läsfixarna i arbetet. Nu idag skulle jag säkert arbeta lite annorlunda och försöka medvetandegöra vilka strategier vi använder oss av. Spökägget är hur som helst ett tacksamt tema som verkligen fångar barnen (för att inte tala om oss vuxna).
Eftersom ettorna jag hälsade på idag har haft ett spökägg som kläckts, och det har fötts just ett spöke, så passade jag på att läsa boken om Lilla spöket Laban av Inger och Lasse Sandberg.
 |
| http://www.bokus.com/bok/9789129673975/lilla-spoket-laban/ |
Vi utgick ifrån spågummans lässtrategi och tittade på framsidan och baksidan av boken och försökte förutspå, tänka ut vad boken skulle handla om. Om någon av våra förutsägelser slog in skulle vi räcka upp handen och tala om det. Vi lärde oss vad ordet titel betyder. Vi läste titeln tillsammans. Vi läste också författarnas namn och vi antog att Inger och Lasse Sandberg var gifta.
Baksidestexten var spännande, speciellt den lilla texten, som vi absolut inte kunde låta bli att läsa. Här fick vi reda på att boken gavs ut första gången 1965 och att författarna har fått en Elsa Beskow-plakett för sitt fina arbete med berättelsen.
Källkritik, att våga ifrågasätta, är något eleverna får bekanta sig med genom att jag tar tillvara deras nyfikenhet kring små texter som står i början och på baksidan av boken.
Detektiver skulle vi vara under tiden jag högläste boken. Om något nytt ord dök upp i texten skulle vi samtala om det, prova att läsa om ordet, läsa vidare i texten eller fråga en kompis/vuxen. Ord vi samtalade om var vidskeplig, tjöt, lakanet och kammarjungfrun.
Bokens bilder hade jag scannat av och visade på smartboarden. När vi var klara tog vi hjälp av cowboyen och sammanfattade texten. Vad hände först? Vad hände i mitten? Vad hände sist? Vi tittade på bilderna igen för att påminnas.
Lilla spöket Laban växte upp med sin mamma och pappa på slottet Gomorronsol. Hans pappa ville att han skulle lära sig att spöka. Laban kunde inte skrämmas så mycket, kanske kunde han skrämma en råtta med sitt lilla pip. Han fick hicka då han stod bakom en dörr tillsammans med sin pappa för att skrämma kammarjungfrun. Laban tappade ut alla småsaker ur sina fickor och blev avslöjad. Kammarjungfrun tog med lille spöket och visade upp för kungafamiljen som bodde på slottet. I slutet av boken hade spöket Laban blivit kompis med lille prins Bus och ville mest leka med honom om dagarna. Han ville inte vara ett spöke.
Lilla spöket Laban växte upp med sin mamma och pappa på slottet Gomorronsol. Hans pappa ville att han skulle lära sig att spöka. Laban kunde inte skrämmas så mycket, kanske kunde han skrämma en råtta med sitt lilla pip. Han fick hicka då han stod bakom en dörr tillsammans med sin pappa för att skrämma kammarjungfrun. Laban tappade ut alla småsaker ur sina fickor och blev avslöjad. Kammarjungfrun tog med lille spöket och visade upp för kungafamiljen som bodde på slottet. I slutet av boken hade spöket Laban blivit kompis med lille prins Bus och ville mest leka med honom om dagarna. Han ville inte vara ett spöke.
Frågeapan dök upp och ställde frågor om texten. De frågorna ställdes så att svaren kunde hittas direkt i texten, på ytan, och var ganska enkla.
Ettorna var själva duktiga på att formulera under ytan-frågor, alltså något som de uppfattade var konstigt med texten:
- Varför har man lakan på spöken?
- Är alla spöken? De är ju så vita.
- Varför behövde Laban en ficklampa?
- Varför hjälpte han mamma och inte pappa?
Jag ställde på djupet frågor om texten:
- Har ni också många småsaker i era fickor som spöket hade?
- Har du tappat någon tand?
Fler ämnen man kan ta upp och diskutera är om man själv känt sig misslyckad någon gång eller om man har önskat att man var någon annan. Livskunskapsämnen plockas lätt in och man kan identifiera sig med lilla spöket Laban.
Vi samtalade också om vad som var bra och dåligt med texten och pratade om mönster (sådant som återkommer i texten).
Vi samtalade också om vad som var bra och dåligt med texten och pratade om mönster (sådant som återkommer i texten).
Tacksam över att få möta så pigga och levnadsglada barn. De skrattar, är allvarliga, lyssnar noga och lever sig in i texten. De ställer frågor som man själv inte skulle ha tänkt på.
Man kan göra ett efterarbete i form av att alla barn är konstnärer och väljer någon bild som de kommer att tänka på utifrån berättelsen. De kan få hjälp med att skriva en mening på en pappersremsa som de limmar fast under bilden.
Tillsammans kan gruppen sedan enas om i vilken ordning bilderna ska komma. Bilderna kan sättas upp, man kan påminnas om berättelsen och läsa den så många gånger man vill.
En klassiker man aldrig kan få nog av!
 |
| Boken skrevs för att makarna Sandbergs son inte skulle vara rädd för spöken. Foto: Lasse Sandberg, Källa: Dagens Nyheter |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar