Hon satte igång datorn i arbetsrummet och gick i raggsockorna ut i köket för att sätta på kaffet. Alla tre barnen var i skolan och mannen hade åkt till jobbet. Det hade varit en vecka med förkylning, halsont och hosta hos familjen.
Några veckors intensivt arbete med matriser, bedömningar och omdömen var över. Hon hann vara med under en av två dagars utvecklingssamtal på skolan innan hon kroknade och tappade rösten.
Långa men givande dagar med elevledda samtal och snabba möten med alla elevers föräldrar skulle ha känts givande och som en final på allt jobb som hade lagts ner. Där nya mål skulle skrivits. Där ögon skulle mötts, samförstånd utbytts och lösningar funnits.
Nu hade hon turen att ha världens bästa mentorer i sitt arbetslag som hade lovat att de skulle ta hand om allt. Det hade de gjort och även skickat uppmuntrande sms till henne som var hemma och sängliggande.
En fredag som var efterlängtad, men inte hade blivit som hon tänkt sig.
Blicken ut genom fönstret föll på en rådjurshona som lugnt stod och betade av ligusterhäcken i trädgården.
Hon vände sig om för att hälla upp sitt nybryggda kaffe och sätta sig med Westlunds bok och sin bokcirkel online via datorn.
En dag för ensamhet i tanke och reflektion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar